Fick snigel i wokmixen

Wokgrönsakerna från Coop Konsum hade en oönskad krydda. Med i paketet fanns en död snigel.
- Jag tänkte direkt på mördarsniglar. Vi fick slänga hela middagen, säger Christel Lund från Skurup.

Christel, 42, hade planerat en trevlig middag för vänner som hjälpt henne flytta hela dagen. Bland annat skulle hon servera en classic wokmix från Coop.

”Det var jätteäckligt”

– Med bland grönsakerna fanns en snigel. Och det var inte bara skalet. Det var jätteäckligt, säger Christel Lund.
Samtidigt ställer hon sig frågande till Coops kvalitetskontroll.
– Hur kan det här ske med så mycket kontroller?
Märit Wikström, informatör på Coop, beklagar händelsen.
– Vi ber naturligtvis om ursäkt å kundens vägnar.

Ska kontrolleras

Hur kan det här ske?
– Det är svårt att svara på. Kunden bör skicka in förpackningen så får vi kontrollera det här med leverantören, säger Märit Wikström.
Christel Lund kommer bli kompenserad av Coop för den förstörda middagen.
– Jag hoppas att jag slipper uppleva det här igen, säger hon.

http://www.expressen.se/kvp/fick-snigel-i-wokmixen/

Kritik mot E4-bron – ”Det är rent livsfarligt”

Den provisoriska bron över E4 vid Skönsberg har inte hunnit öppna än.
Men den drar redan på sig klagomål.
– Det är så långt och brant upp till bron att det skulle behövas släplift, säger 74-årige Skönsbergsbon Sture Edlund.

Byggnationerna runt nya E4-dragningen gör att tunneln ­under E4 vid Skönsberg inte går att använda.

Därför lade Trafikverket för någon vecka sedan dit en pro­visorisk bro över E4. Den ska finnas på plats i minst ett och halvt år och hjälpa gående och cyklande mellan Skönsberg och Haga. Bron är tänkt att öppna i slutet av den här veckan.

Men redan innan öppnandet kommer det alltså protester från äldre i området.

– Det är rent livsfarligt att ta sig upp till bron på Skönsbergssidan. Det är ännu värre att ta sig nedför backen, säger Sture Edlund.

Förstår problemet

Sture Edlund säger att många äldre i området klagat. Själv är han ingen ungdom längre och han får ta det väldigt försiktigt när han stegar upp och ner i det hala väglaget.

– Ramlar jag här kommer jag fan inte upp någon mer gång, säger han.

Trafikverkets Mats Lögdahl, projektledare för E4 Skönsbergssidan, säger att han förstår problemet. Men att det här var enda möjliga platsen att placera en bro.

– Vi kan inte göra något åt ­topografin. Men när bron öppnas kommer vägen att sandas. Efter vintern kommer det också att göras ett vilplan med ­bänkar i backen som leder upp till bron.

Inte imponerad

Så att de som har det jobbigt att gå hela uppförsbacken slipp­er stå i lutningen och vila. Men Sture Edlund är inte ­imponerad.

– Jag har svårt att se hur de som har rullator ska klara backen. När vi hade tunneln var det inga problem att ta sig över E4.

Mats Lögdahl säger att provisoriet över E4 kommer att ­finnas i minst ett och ett halvt år. Sedan ska det komma en bro där tunneln går i dag. På den bron kommer det att finnas gång- och cykelvägar.

http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.4427847-kritik-mot-e4-bron-det-ar-rent-livsfarligt-

Det är inte min gubbe

Efter att ha legat på Mora lasarett i fem dagar blev Monika Israelssons 84-årige pappa utskriven förra onsdagen.
När sjukbilen dök upp på gårdsplanen hemma i Järna var hennes mamma riktigt glad.
Men när maken kliver ur bilen i joggingbyxor, vit lång sjuhuscardigan, vinterskor och en väska i handen fick hon sin livs chock.

– Hennes första reaktion var att ”det här är inte min gubbe”. Det som pappa ägde var en strumpa, vinterskor och nessecär, resten hörde till sjukhuset och någon annan patient, säger Monika Israelsson.

Byxorna är borta I väskan som tillhörde en annan patient på sjukhuset fanns kläder, glasögon och en plånbok med pengar i. Hennes far hade inte sin vinterjacka med sig hem och hans egna byxor är borta på Mora lasarett.
– Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Jag tycker synd om äldre personer om dom ska bli behandlade på det här viset. Man kan verkligen ställa sig frågan om det får gå till så här, tillägger Monika Israelsson.
Hon tycker att det är mycket märkligt att man inte har större koll på patienternas värdesaker och tillhörigheter.

Skickat tillbaka plånboken Hennes bror var redan samma dag som deras far kom hem i kontakt med Mora lasarett. Något direkt svar på varför han fått fel kläder och en annans värdesaker när han skrevs ut har man inte fått. Väskan med plånbok, pengar och allt annat har man skickat tillbaka till Mora med hjälp av en företagare i kommunen som kör sjuktransporter.
– Pappa är 84 år och var omtöcknad under sjukhusvistelsen, men man tycker väl att han ska få komma hem i sina kläder från ett lasarett. säger Monika Israelsson.

http://www.dalademokraten.se/Vasterdalarna/Det-ar-inte-min-gubbe/

Bommarna stannade nere i flera timmar

Både i måndags och tisdags gick järnvägsbommarna ner i Bergagärde strax utanför Herrljunga – utan att det kom något tåg.
– De stannade nere i flera timmar, säger Lennart Larsson som bor granne med Boråsbanan.

Inte nog med att bommarna åkte ner utan att det kom några tåg, lamporna blinkade och det ringde dessutom högt hela tiden.
– Det pågick under flera timmar! Och vem ska man ringa till då undrar jag, säger en upprörd Lennart.

Det finns ingen som helst information eller telefonnummer att tillgå i närheten av järnvägsövergången, om något fel skulle inträffa. Båda dagarna tog det ganska så exakt tre timmar från det att de boende väl fick tag på rätt person på Trafikverket tills problemet var åtgärdat.

PÅ TRAFIKVERKET får AT till slut tag på Olle Mornell som är förvaltningsledare för plankorsningar, det vill säga järnvägs­övergångar likt den i Bergagärde. Jag beskriver vad som hände och frågar hur man ska veta vart man ska ringa när det händer något liknande.
– Är det ett riktigt nödfall ska man ringa 112, annars kan man ringa Trafikverkets kundtjänst på 0771-242424 som har öppet dygnet runt. Där är det alltid någon som svarar, säger Olle Mornell på Trafikverket.

Men hur ska man som medborgare känna till det numret?
– Det numret har vi gått ut med i telefonkatalogen. Sedan kan man hitta det på vår hemsida också, säger Olle.

LENNART HADE letat just i telefonkatalogen, men där hittade han inget nummer som kunde hjälpa honom. AT hittade inte heller något nummer till Trafikverket i 2012 års telefonkatalog för Herrljunga.
– Det slutade med att min granne till slut hittade rätt nummer efter att en vän surfat på internet, berättar Lennart.

En bieffekt av att bommarna stannade nere var att Lennarts fru till slut blev tvungen att sicksacka med bilen mellan bommarna för att komma hemifrån.
– Det är givetvis inte bra, men vad ska man göra, säger Lennart.

PÅ TISDAGEN upprepade sig bommarnas märkliga beteende när de stannade nere, trots att det inte kom några tåg. Enligt Trafikverket berodde måndagens störning på så kallad spårledning, det är ett automatiskt system som säger ifrån när det är ett tåg på väg. Men så var det alltså inte denna gången.

– Det är inte bra när det blir så. Men det är bättre att bommarna stannar nere än tvärtom, säger Olle Mornell, förvaltningsledare för plankorsningar, Trafikverket.
När det gäller tisdagens fel så har Trafikverket inget svar på vad som blev fel.
– Reparatören hittade ingen orsak till varför, enligt hans rapport, säger Bodil Samuelsson, pressinformatör Trafikverket.

http://www.alingsastidning.se/nyhet_visa.asp?id=9776&sidnamn=HERRLJUNGA

Fiskpinnen innehöll ett stort vasst ben

Middagstiden var kommen, och hemma hos familjen Björklund i Grundsjön stod fiskpinnar på menyn.
Måltiden fick dock ett abrupt slut när sonen Jack, 6,5 år, plötsligt fick ett stort vasst ben i munnen.
– Hade han inte upptäckt det utan satt det i halsen vet man ju inte vad som kunde ha hänt, säger mamma Lotta.

Middagsbordet var dukat och alla satt till bords. Allt var sig likt hemma hos familjen Björklund i Grundsjön. Ända fram tills det kom en plötslig reaktion från den sexårige sonen Jack.

– Han hade fått ett ben i munnen, och inte vilket ben som helst. Det var över två ­centimeter långt och väldigt vasst, säger mamma Lotta.

Kunde ha slutat illa

Allting gick dock bra, men som småbarnsförälder och bosatt i en liten skogsby långt från allfartsvägarna så kan hon inte låta bli att tänka på vad som kunde ha hänt.

– Tänk om han hade satt det i halsen. Då kunde det ha slutat hur som helst. Att få hit en ­ambulans tar ju minst 45 minuter, säger Lotta.

Direkt efter upptäckten gjordes var hon i kontakt med ­producenten av fiskpinnarna men fick då, som hon upplever det, ett mindre engagerat gensvar.

– Han sa de skulle göra en ­notering om det, men när jag ringde i dag (läs tisdag) igen så sa de att jag skulle skicka in ­benet och förpackningen till dem så de fick analysera vad som gått fel, säger hon.

Förpackningen i frysen

Tveksamheten till fiskpinnar tror hon däremot blir svår att bli av med.

– Jag brukar förknippa fiskpinnar med malet fiskkött, inte stora benbitar, säger hon, utan att veta vad som kommer hända med de förpackningar som fortfarande finns kvar i frysen där hemma.

– Efter det här så vet jag inte om någon vill äta dem. Vi kommer säkert äta fiskpinnar fler gånger, men då gör jag nog dem själv, avslutar Lotta.

http://dagbladet.se/nyheter/ange/1.4408826-fiskpinnen-inneholl-ett-stort-vasst-ben

De hugger oss mitt i hjärtat

Grillfester, konserter och somrigt häng. Allt kan snart vara ett minne blott. Det menar boende på Magistratsvägen som rasar över kommunens planer om att bygga höghus i Borgareparken.
– Parken är vår trädgård och för många av "Maggans" boende den enda chansen till natur, säger Birgitta Mårtensson, som tillsammans med sina grannar startat en namninsamling för att stoppa bygget.

På bara några dagar har de fått ihop ett par hundra namn på sina listor.
– Vi har gått från dörr till dörr för att få underskrifter, för så här får det bara inte gå till, säger de.
Kommunens program till detaljplan för Norra Fäladen och Borgareparken innebär, om den går igenom, att 6 000 kvadratmeter av Borgareparken, samt 700 kvadratmeter av Svenshögskolans skolgård tas i anspråk.
– Många på Norra Fäladen bor i trånga lägenheter och har inte tillgång till bil. Parken blir deras enda chans att komma ut, säger Monica Persson, som bott och arbetat i området i många år.

Ett pulserande hjärta

Borgareparken består i dag av fem hektar grönytor som används flitigt för olika slags aktiviteter.
– Parken är det pulserande hjärtat på Fäladen. Dit går man för att lyssna på musik på somrarna, ha grillfest, eller för att spela boll. Och det är inte bara vi på Magistratsvägen. Folk vallfärdar från både Kämnärsrätten, Delphi, Annehem och St Hans backar. Ofta får man gå och lägga ut sin filt tidigt på morgonen för att ens få någon plats, berättar Birgitta Mårtensson.

Blir seniorbostäder

Om bygget blir verklighet kommer Borgareparkens nordvästra del, som i dag bland annat inrymmer kvarterets hundrastgård, att försvinna. Istället bereds plats åt tre hus på 4-5 respektive 10-11 våningar. Dessa med plats för cirka 65 bostadsrätter avsedda för seniorer.
– Med tanke på vad de där lägenheterna kommer att kosta, så är det knappast våra gamla som kommer att bo där, säger Birgitta Mårtensson
– Och frågan är vart vi andra ska ta vägen? Vi kommer ju inte tillåtas spela boll och hålla låda, med pensionärer in på knuten, säger grannen Annika Behm.
I kommunens program till detaljplan ingår även två höghus för LKF i nuvarande kvarter Bullerbyn.

http://lund.lokaltidningen.se/de-hugger-oss-mitt-i-hjartat-/20120214/artikler/702159856/2263

Rökare kastade barnens brev i papperskorgen

De är arga över att hemtjänstpersonalen röker vid skolan.

– Det luktar så illa när vi går förbi, det är inte fräscht. Vi får rök på oss och det är inte nyttigt, säger sjätteklassarna.

Slättaskolan ligger i flera byggnader. Lina Rask och Jennifer Söderkvist går i sjätte klass i huset som kallas Jorden. En gul länga som kallas Saturnus ligger i vinkel vid skolgården, där håller en hemtjänstgrupp till. De som jobbar där brukar stå och röka på en cykelväg som går alldeles nedanför huset.

Tjejerna räknar hela området som skolgård, eleverna brukar vara där och leka, åka kickboard, spela brännboll och annat.

Rökning gillar de inte. I våras bildade de gruppen anti-nikotin, de har också tagit upp saken på elevrådet och med rektorerna. När inget hjälpte pratade de själva med rökarna.

– De blev bara arga och sa att "vi röker var vi vill". De struntar i oss, säger Lina Rask.

– De är ingen bra förebild, och det är inte bara de som tar skada, säger Jennifer Söderkvist.

Nå, tjejerna tog upp saken med klasskompisarna, och det var fler som störde sig på rökarna. Så i höstas gjorde de en namninsamling.

– Vi skrev att de kunde väl röka någon annanstans än vid skolan, och så la vi brevet i deras postfack. Sedan hittade jag det i en papperskorg, säger Lina Rask som är arg över att hemtjänstpersonalen inte kan lyssna.

När det blev dags att skriva insändare i svenskan hade Lina först hjärnsläpp. Sedan skrev hon en välformulerad text med rubriken "Snälla, sluta röka på vår skolgård", som finns publicerad på dt.se.

http://www.dt.se/nyheter/falun/1.4366083-rokare-kastade-barnens-brev-i-papperskorgen

Sista kvällsbussen åkte – Karl-Erik lämnades kvar

Karl-Erik skyndade sig från tågperrongen för att hinna med sista bussen hem.
Men när han var nästan framme åkte bussen – och lämnade Karl-Erik kvar i den mörka kvällskylan.
– Nu törs jag aldrig mer åka tåg hemåt, säger han.

Relaterat

Karl-Erik Gustafsson, 64, bor i Fornbohyttan utanför Lindesberg. Efter att ha varit på frimärksklubben i Kumla i onsdags kväll tog han 21.26-tåget till Lindesberg. Om tåget är i tid har han elva minuter på sig att hinna till bussen som avgår 22.50. Men i onsdags kväll var tåget försenat.
– Vi kom in 22.49 och jag trodde att jag skulle hinna. Jag var först ur tåget och skyndade mig så gott jag kunde över spåren, berättar han.

Signalerade med ficklampa
Men när Karl-Erik närmade sig busshållplatsen körde bussen plötsligt iväg.
– Jag tog upp ficklampan som jag alltid har med mig och började blinka med den, men bussen bara försvann. Jag tycker det var svagt av chauffören. Han måste ju ha sett tåget.
I stället fick Karl-Erik ta en taxi hem, för 178 kronor.

Ogillade svaret
Han skrev också ett mejl till länstrafiken och berättade vad som hänt. I går fick han följande svar:
”I Lindesberg finns det inte uttalat att bussen ska vänta in tågen. Är det så att ett tåg är försenat och bussbolaget får besked om detta så kan de vänta i max fem minuter efter avgångstid.”
Så här tycker Karl-Erik om länstrafikens svar:
– Det finns bara ett ord: Skandal. Jag räknade ju med att det är samkörning mellan tåg och buss. Det var en överraskning för mig att de inte hade gjort upp om att vänta, säger han.

Oklart om ersättning
Karl-Erik tror att bussen till och med avgick lite före utsatt tid. Enligt hans egen klocka, som han hävdar är exakt, kom han fram till hållplatsen i tid. Därför kommer han att skicka sitt taxikvitto till länstrafiken.
Conny Strand, länstrafikens vd, kan i dag inte svara på om Karl-Erik kommer att ersättas för taxiresan.
– Om vi bedömer att han är berättigad till resa så ersätter vi honom.
Conny Strand pekar själv på ett stort problem i sammanhanget.
– Det är inte synkade tidtabeller mellan buss och tåg, och inte heller någon kommunikation däremellan.'

Uppmaning till resenärer
Busslinjen trafikeras av Söne buss på uppdrag åt länstrafiken. Bussbolagets chef Per Nordin tycker att det som hänt kunden är tråkigt. Han uppmanar resenärer att kontakta tågpersonalen om de tror att det finns risk att de kommer att missa avgången.
– Får man bara reda på det i förväg så brukar vi kunna lösa problemen, säger han.

"Ingen höjdare"
Tågkompaniets vd Hugo Oljemark håller med om att kommunikationen mellan tåget och bussen bode varit bättre.
– Det där lät inte som någon höjdare. I princip borde vi kommunikation mellan tåg och buss. Men Det kan ju inte ha skett i det här fallet.
Karl-Erik Gustafsson vågar inte hoppas på att det fungerar bättre nästa gång tåget är försenat.
- Jag ska åka på tisdag, men då blir det buss från Örebro, säger han.

http://na.se/nyheter/lindesberg/1.1530905-sista-kvallsbussen-akte-karl-erik-lamnades-kvar

Bostadsdrömmen gick i spillror

Katarina Andersson stod klar att med sin pojkvän flytta in i deras nya lägenhet i Lit under onsdagen. Östersundsbostäder hade andra planer.

Katarina Andersson bor med sin pojkvän hemma hos hennes föräldrar i Rossön. Efter hand har drömmarna om en egen bostad börjat ta form.

Katarina kontaktade Östersundsbostäder i höstas som då berättade om lägenheten på Sörevägen 1 i Lit.

– Vi blev ombedda att besiktiga lägenheten inom en vecka för att därefter lämna besked om vad vi tyckte. Vi åkte dit och blev nöjda. Det var en fläck på golvet i ett av rummen som vi påpekade, i övrigt var allt bra, säger Katarina.

Tiden gick. Det unga paret köpte nya möbler för att kunna möblera sin lägenhet i Lit. Dessutom ordnade Katarina stallplats i närheten för sin häst. Alla bitar föll på plats - utom en. Nyckeln till lägenheten saknades.

– När vi inget hörde och det började närma sig flyttdags kontaktade jag Östersundsbostäder för att höra mig för när kontraktet skulle undertecknas och hur vi skulle få nyckeln till vår nya bostad, berättar Katarina.

På dagen exakt en vecka före inflyttning kom det lika oväntade som obehagliga beskedet från Östersundsbostäder.

– Östersundsbostäder hade ändrat sig om lägenheten. De hade gett den till någon annan. Vi har inte blivit informerade alls, säger Katarina som nu för fortsätta bostadsjakten.

Det är en besviken Katarina som står på gården utanför huset där hon hade hoppats bo idag.

– Jag vet att vi var flera som tittat på lägenheten, men jag uppfattade utifrån brevet att lägenheten nu var vår, säger Katarina som saknar en större tydlighet från Östersundsbostäder.

– De har nu berättat för mig att endast den som får lägenheten meddelas via mejl, de som inte får lägenheten meddelas inte alls. Kanske ett förtydligande där skulle vara på sin plats, menar Katarina Andersson som nu får fortsätta att bo hemma med sin pojkvän hos föräldrarna i Rossön.

http://op.se/lanet/ostersund/1.4342663-bostadsdrommen-gick-i-spillror

Hon fick råris med småkryp

När Borlängekvinnan tog fram den oöppnade påsen med råris ur skafferiet var den alldeles svart av små levande kryp.

– Det var otroligt äckligt, säger Berit Djuse.

Datumet på riset går ut 24 januari 2013.

Berit Djuse är från Borlänge men bor numera i Malungsfors. Med jämna mellanrum hälsar hon på i hemstaden och bor då hos sina föräldrar.

Vid ett sådant besök för ett par månader sedan köpte hon en påse med kravodlat råris från Kung Markatta i en matbutik i Borlänge.

Påsen har stått oöppnad i skafferiet hemma hos föräldrarna.

Men så nyligen upptäckte Berit Djuses mamma ett kryp på golvet vid skafferiet.

Vid närmare undersökning såg hon till sin förskräckelse att hela påsen med råris var svart av levande små kryp.

– I och med att den var oöppnad och även försluten i en annan plastpåse så sparade mamma den så att jag kunde komma och titta. Det var så äckligt så det går inte att beskriva, säger Berit Djuse.

Krypen är svarta och cirka två, tre millimeter långa.

Berit Djuse har köpt produkter från Kung Markatta många gånger förut och aldrig upplevt några som helst problem. Därför undrar hon nu hur det kan ha blivit så här.

Hos företaget Kung Markatta säger man att det är oerhört sällan något sådant här inträffar.

– Det är väldigt, väldigt ovanligt. Men eftersom våra varor är kravodlade och helt utan bekämpningsmedel, så kan man inte alltid till 100 procent rå på naturen, säger Joakim Antonsson hos företagets kundtjänst.

Han berättar att det tas prover och görs noggranna kontroller på alla varor.

– Men eftersom det handlar om naturen så kan det vara något litet mikroskopiskt ägg eller liknande som kommer med från skörden. Men som sagt det är ytterst sällan det har hänt, säger Joakim Antonsson.

Han hoppas nu att Berit Djuse hör av sig till företaget så de får ersätta henne för den oätbara produkten.

– Vi vill gärna även ha påsen så att vi kan se batchnumret på produkten för att kontrollera resterande parti, säger han.

http://www.dt.se/nyheter/borlange/1.4333561-hon-fick-raris-med-smakryp

Villaägare rasar mot snötipp

En gigantisk vit mur förstör all utsikt för villaägarna på Vassvägen i Munksund. Nu rasar de mot att kommunen använder marken som snötipp.
- Det är farligt och oerhört störande, säger Anne Karlsson.

Den senaste veckan har trafiken av lastbilar med snöfyllda flak varit tät på de smala villagatorna ner mot Båthamnen i Munksund. Parallellt med Vassvägen har på bara några dagar ett enormt snöberg vuxit fram. De boende kan glömma utsikten mot älven. I bästa fall ser de björkarnas toppar vaja för vinden.

- Det är klart att det är irriterande. Vi tvingas betala högre fastighetsskatt för det strandnära läget, men det enda vi ser är ett snöberg, säger Anne Karlsson.

Farligt och störande
Men för de boende är det inte det värsta. Det är den strida strömmen av lastbilar som oroar och stör.

- Lastbilarna kör fort och jag vill hävda att det är farligt. Särskilt när barnen rör sig i området, säger Karlsson och fortsätter:

- Dessutom är alla ljud störande. Min man jobbar natt och han vaknar hela tiden när chaufförerna vibrerar loss de sista snöresterna på flaken.

Men kommunen måste väl tippa snön någonstans?
- Absolut, men varför köra ner på smala villagator och störa de boende. Det finns bättre tippar, bland annat på Furunäset, säger Anne Karlsson.

Smala villagator
Anders Jönsson, drift- och underhållschef på teknik- och gatukontoret i Piteå kommun, anser att det är motiverat att använda marken vid Munksunds småbåtshamn som snötipp.

- Vi har ett antal snötippar och det här är en av dem. Kommunen äger marken och på sommaren använder vi den som jordtipp i syfte att fylla ut och göra det till ett grönområde. På vintern fungerar marken som snötipp.

Är det lämpligt att lastbilar kör i skytteltrafik längs smala villagator?
- Jag vet inte om det är så smala gator. Men som jag säger, vi måste nyttja de tippar vi har. I fjol hade vi fullt överallt och då blev det problem innan vintern var över, säger Anders Jönsson.

Lastbilarna svänger av från Munksundsvägen och via Tistelvägen in på Vassvägen.

Närmaste tipp
Här störs ju uppenbarligen de boende på Vassvägen, så varför tippar ni inte på närliggande Furunäset där ingen störs?
- Vi jobbar ju med logistik och av miljöskäl försöker vi köra så korta sträckor som möjligt.

PT följde efter en av lastbilarna och konstaterar att den via Munksundsvägen passerade tippen i Furunäset. Det hade med andra ord varit närmare att tippa på Furunäset för just den lastbilen.

- Jag känner inte till det, men målsättningen är att köra snön till närmaste tipp.

Finns det några restriktioner för kommunen snötippar?
- Nej, det gör det inte och så länge det inte blir ett förbud kommer vi att fortsätta nyttja marken i Munksund, säger Anders Jönsson.

http://www.pitea-tidningen.se/nyheter/senaste_nytt/artikel.aspx?ArticleId=6688750